• Hellre slav under medicinerna
  • Ibland är isen tunn
  • Känslan
  • En favorit i repris
  • Jul, gran och klappar

Back to business

Jag har skrivit förut om hur det inte är något självklart positivt att låta bli att identifiera sig med sin sjukdom. Ledsen om jag upprepar mig och det blir tjatigt. Om sjukdomen tar ifrån en det man identifierar sig med, vad händer då med bilden av vem jag är? Och hur länge kan man upprätthålla en sån bild utan att den känns som en fantasi snarare än något som är…

Read More >>

Oensamheten

På äldre dagar har jag sökt mig till människor som har erfarenheter som liknar mina. Andra patienter som har samma upplevelser, samma diagnoser. Jag har sökt bekräftelse på att det var som jag upplevde det, och att det inte bara var för mig det var så. Det har varit lätt att hitta andra som också haft behovet av att dela, bli sedda, bli bekräftade. Och såklart är det sorgligt, på…

Read More >>

Ord. Sommar.

1. Jag vill inte vara rädd för människor. Är det något jag inte vill vara rädd för så är det människor. Jag kan stå ut med att vara rädd för nästan vad som helst, som höga höjder, döden och sömnlöshet. Men inte människor. Inte människors känslor. Inte människors svärta och smärta och färger. Inte människors hjärtan på fat. 2. Jag vill inte bära mig genom dagarna som någon börda, utan…

Read More >>

Så lite skulle göra så mycket

Hur ska jag nånsin kunna förklara för dig så att du förstår? Det här med att inte få vara en människa. Avhumanisering, vad det gör med en. Jag vet inte. Kanske går det inte. Jag har tänkt efter att ha gått i psykiatrisk vård 1,5 år att det vore fint om de skaffade en kaffeautomat till väntrummet på den öppenvårdsmottagning jag tillhör. Det skulle påverka så mycket. Att de tror…

Read More >>

Du är något annat än jag

En dag när jag var inlagd, på psyket (hus 38, Danderyd Sjukhus), satt jag i soffan i dagrummet med en annan patient. Vi hade båda det svårt, det var så mycket kaos och mörker och omöjlig kamp. Men inte denna dagen, denna stunden. Jag minns inte vad det var vi pratade om, men vi började skratta åt något. Och vi hamnade i det där läget när man börjar skratta ännu…

Read More >>

Ett ständigt sökande

En fortsättning på tidigare inlägg (en människa blir..)  Jag ser allt med andra ögon nu, jag vet vad som är verkligt, jag är förankrad i det, ändå blåser jag iväg ibland, in i moln av tvivel. Det handlar inte om att allt är bra nu. Allt är inte bra nu. Och det handlar inte om att jag är fri från det gamla, det återkommer till mig när jag är i…

Read More >>

Vi måste vara mer försiktiga med hur vi använder språket

Några tankar härifrån Axevalla Folkhögskola en mulen dag i juni..  I Sverige regnar det ena dagen och så skiner solen nästa dag. Uppenbarligen motiverar detta att folk kan säga saker som “vädret är så bipolärt”. Detta visar, tvärtemot vad många tror, att människor är medvetna om vad bipolär sjukdom är (på en grundläggande nivå). De verkar förstå att det handlar om extrema humörsvängningar och beteendeförändringar. Men genom att det nämns i…

Read More >>

En människa blir också alla dessa handlingar som bara tänktes

Kristian Lundberg: “Ja, jag måste berätta. Först: inte kan jag berätta allas historia? Nej, sannerligen inte. Jag berättar min. Under dagen har jag igen jagat efter mig själv, nervöst bläddrat bland TV:s kanaler, plockat bland böcker och anteckningar. Det som är sant blir alltid så omänskligt. Alfabetet är ett grönskande vansinne; det skjuter hela tiden nya skott och finner nya vägar. /…/ för att kunna överleva på botten av mig…

Read More >>

Att hitta styrkan

  Jag tycker det finns ett för stort fokus på det sjuka, på problemen, på det som inte fungerar, på symptomen. Ja. Jag vet att psykiatrin finns till för att hjälpa människor med det som är svårt. Hjälpa dem att hitta fungerande liv. Men jag känner mig skeptisk till om det är en bra väg att fokusera så ensidigt på det icke-fungerande. Speciellt om man vårdas inom slutenvården kan det…

Read More >>

Medicinproducerat kaos

De konstruktiva sätten jag hade att handskas med och kontrollera mina problem slogs ut av de mediciner jag fick. En del var för all del redan utslagna pga depression, men med medicinerna försvann chansen att nå dem igen. Det som fanns kvar av mina vanliga metoder att kontrollera kaos var självmordstankar, självskadeplanerande (och ibland -handlande) och isolering. Och till det kaos jag producerade på egen hand kom medicinproducerat kaos, som…

Read More >>

Låt en stjärna visa vägen

Mina fönster behöver putsas. Det är pollen och annat smuts på dem, det är som de har snöat igen, det känns som att min lägenhet blir en grotta då. Det gör inget. I köket kan jag se ut. Det är en sån där dag när inga övningar och inga bilder spelar roll, inga inre halsdukar, ingenting. En dag att bara vänta ut, tills saker är bättre igen. Tills det går…

Read More >>

Jag vill ju så gärna tro att det finns hopp

Ibland blir jag så trött. Jag vill börja allting så idag. För det är något som är tömt, trött, tomt. Här, i mig. Och ibland är det så. Som att allting blir till trötthet. Nu: Jag är så trött på mig. På de roller jag fått eller tagit, på de ord jag upprepat så många gånger att de nu bara är tomhet. Jag brukar säga att det kommer bli bra….

Read More >>

Moving on

97 dagar, nånting sånt, till Ironman Kalmar. Om man räknar. Inte för att jag gör det. Tiden fram till dess borde fyllas med massa träning. Fast i mitt nya liv är träningen sansad och betydligt mindre i mängd. Om det håller vet jag inte, om jag kommer starta vet jag inte. Inte förrän dagen innan kan man vara säker. Säker på att allt stämmer. På schemat i helgen stod cykling…

Read More >>

Time for restart

Nya tag. Nytänk. Nya mål. Omstart. Mallis-veckan blev som jag hoppats – en början på bättre träningsfokus. Jag har haft så mycket annat att brottas med i år att träningen inte kunnat få den plats som den hade tidigare i mitt liv. Energin har gått åt till att bli frisk o må bättre. O det har varit viktigast. Det kommer inte bli hysteriskt mycket som förr. Men en lagom balanserad…

Read More >>

Ett oops är bättre än ett what if

Det blev ett oops. Har bestämt mig för att tävla i simningen men kliva av efter den. Mina förutsättningar och förberedelser inför att cykla och springa halv ironmandistansen är helt enkelt inte tillräckligt bra. Om nån nu tycker att jamen varför då .. så kan jag säga att hade du gått igenom det jag gjort under de sista månaderna, hade du varit tacksam över att bara stå upp på benen….

Read More >>

Mallorca training Camp

Det här med att skynda har jag tappat. Bort. Det kanske aldrig kommer åter. O det gör inget. Jag kan inte skynda o stressa för det blir bara snömos i huvudet då. Jag har ett, artificiellt, lugn numera. Men stresströskeln är låg. Det behövs inte mycket för att kantra båten. På första cykelturen höll vi till exempel på att inte hitta hem. Det var stressande. Men löpningen gick väldigt bra….

Read More >>

Världen plågar mig

“Du ska inte göra mer än du orkar.” “Du ska inte göra det om du mår dåligt av det.” “Tänk på dig själv i första hand.”  Jag har ett problem. Världen plågar mig. Alltså inte sådär som att jag på ett rent teoretiskt plan kan känna mig bekymrad över världens tillstånd och utveckling. Nej, liksom. Jag kan ligga i fosterställning och hyperventilera för att jag verkligen inte står ut. Jag vill…

Read More >>

Om diagnoser och etiketter

Okey så jag har tänkt en del på sistone om det här med etikett och vad jag tycker om det. När jag säger etikett menar jag i termer av diagnos, vilken sjukdom som helst men inte i stil med en social stereotyp a la goth, emo eller liknande. Jag syftar på etiketter som diabetisk eller bipolär.. Vanligen i större sammanhang av fysisk sjukdom är diagnoser väldigt användbara eftersom du vet…

Read More >>

WHHM en joggingrunda i lugnt tempo

Idag har jag sprungit Women’s Health Half Marathon, en löptävling på Djurgården. Jag tror att jag aldrig nånsin varit så oförberedd och oengagerad inför en tävling. Anledningen till det är främst att det inte skulle vara en tävling för mig personligen, utan ett träningspass på 21 km i ironmanfart. Det var tanken och syftet med dagens tävling. Min ironmankompis Åsa o jag började springa i ett alldeles för högt tempo….

Read More >>
medicin

Biverkningar

Jag fortsätter på temat från igår om medicin och biverkningar. Hur känns det att ta antipsykotisk medicin?  Det här en given och självklar text, om du har erfarenhet av medicinen, då vet du redan. Men det är för dem som inte har tagit medicinen eller de som är på väg att få, som informationen kan vara intressant. Det är inte meningen att oroa någon, jag vill bara skriva hur det är….

Read More >>
Skip to toolbar