Ironman Kalmar race report, part 2, the 180km bike

Ironman Kalmar, part 2; the 180 km bike

DSC_5016

Cykelbanan var en one-loop på 18 mil, med 12 mil på Öland och 6 mil på fastlandet. Den beskrevs som platt med en spektakulär cykling över Ölandsbron. Jag rullar iväg, känner mig glad och hoppfull, trivs med min vita pärla och skickar tacksamma tankar till vädergudarna som ger mig en sagolikt fin sommardag att njuta av.

Efter att man lämnat stan, cyklat över bron, kommer man ut på landet, vackra landskap och jordbruk. Det var en del vind på utvägen men den kommer bli en bonus på hemvägen så jag är inte så orolig över det långsamma tempot. Utanför varje hus jag passerar sitter o folk och fikar, de vinkar, hurrar och det känns fantastiskt roligt att vara där. Jag hade en kostplan, och följde den bra, med bars och enervit tabletter. Att jag spydde upp havsvatten blandat med osmälta bars emellanåt var liksom inget jag brydde mig om. Man blir så himla äcklig på långdistanstävlingar. Nånstans slutar man bry sig. Folk spyr och kissar på sig. Så är det bara.

Mina flaskor var fyllda med Umara sportdryck och när jag kom till Special needs bags vid 12 mil, fyllde jag på 2 av mina flaskor med denna dunderdryck och 1 flaska med Intend. Riktigt nöjd med att ha mina egna grejer i Special need, det funkade perfekt för mig.

Nu kändes det att benen började bli lite trötta, men jag var på bra humör och visste att det skulle gå vägen, det värsta var ju överstökat. Vid 16 mil dricker jag Intend, som smakar så friskt och gott. Jag känner i hela kroppen hur den kickar in, och jag blir helt speedad, får superman krafter och börjar cykla om folk. Fast först cyklar jag en stund brevid och pratar. Inte helt likt mig….

Innan tävlingen hade jag oroat mig över att cykla ensam i 18 mil. Att jag skulle tycka det blev tråkigt, långsamt och ensamt. Men det slog mig när jag körde sista kilometern genom stan att jag inte varit uttråkad en sekund på 18 mil. DSC_5012

Sista biten på cyklingen är aningen rörig tycker jag, ganska dåligt skyltad och hjärnfunktionen är inte på topp. Men jag cyklar tydligen rätt ialla fall och kommer fram till transit och får kliva av cykeln. Där möter IMteamie Åsa upp och pratar med mig men jag hör inte så mycket. Hänga upp cykeln på min plats, hämta röd påse och strutta in i tältet på stela ben. 18 mil är låångt.

Klicka här för att läsa del 3, löpning 42,2 km