Ironman Kalmar race report, part 1 the 3,8 km swimming

Ironman Kalmar 15 augusti 2015: part 1; the 3,8 km swim

Först av allt, en Ironmantävling är lång. Helt galet lång. Man undrar om det verkligen är möjligt att pressa kroppen till något så idiotiskt. Här krävs det ett ironman mindset, ett huvud som är med på att simma 3,8 km, cykla 1IMG_398580 km och avsluta dagen med ett marathon. Och självklart, en lång noggrann uppladdning med genomtänkt träning och förberedelser.

Jag hade dagarna innan blivit förkyld, med feber och halsont. Kroppen är ju så nertränad och mottaglig. Bunkrade chi-san, halstabletter, Esberitox och alvedon på apoteket i Kalmar. Min vilja att bli frisk var kraftfull och stark, på raceday kände jag att det kan gå, med lite alvedon i transit. Så fick det bli.

Efter frukost på hotellet gick jag ner till transit området för att kolla cykeln och mina påsar. Allt var ok, tillbaks till hotellet och på med våtdräkten. Sen gick jag ner till simstarten, med ett hjärta som började slå allt snabbare. Min IMteamie som jag tränat med hela året, valde att inte starta pga förkylning, men hon var med mig ner till starten. Hittade några klubbkompisar från NSE.Ironman Kalmar swim

Förra året övergick Ironman Kalmar till rullande simstart istället för mass start. Så jag ställde mig i 1.20 gruppen, det var den tid jag trodde jag skulle simma på. Jag försöker tänka på att det här är min dag, att jag ska njuta hela vägen runt. Som jag tränat för det här ögonblicket, som jag drömt, och som jag levt Ironman de senaste 9 månaderna!

Så är jag i vattnet, och inser att det är väldigt vågigt, jag andas till vänster i tvåtaktsandning. Herregud jag ser ju inget, vågorna gör det svårt att hitta bojarna och jag kastas lite hit och dit. Men av någon anledning är jag helt lugn med det, jag vet att jag inte kan sjunka, jag vet att jag är en stark simmare. Bara simma, bara simma är det enda jag tänker. Ibland kan jag köra 3-takt och få lite flyt i simningen, men lika ofta kommer en stor våg och sköljer över mig. Känns som jag sväljer hela oceanen.

När jag inser att jag är på hemväg, på rakan in mot haIronman Kalmar swimmnen, kommer lättnaden. Det är med en speciell glädje och tillfredsställelse som jag klättrar uppför trapporna, lite vinglig men ok i huvud och kropp.
Springer in i transition area för att hämta blå påsen. Tar god tid på mig att byta om till cykelkläder, smörja in mig med vaselin och fylla ryggfickorna med bars. Ut ur tältet, hänga upp påsen på min krok och hämta min vita pärla.

Klicka här för att läsa del 2, cykling 18 mil