Jag är mållös

Här kommer en reseberättelse från träningsresan slash måbra-resan med NEW TRIP som jag varit på. Titeln har inget med att vara utan mål att göra, utan syftar på den absolut hänförande lilla byn Brela i Kroatien. Mitt senaste bloggis inlägg handlade om förväntningarna, så här blev det.

Så nöjd och tillfreds med mig själv efter dessa dagar, som bara blev alltför få. Jag hade lätt kunnat stanna en vecka till. För det känns som jag precis hade kommit igång med träningen, hittat balansen och rutinen på dagen. Återkommer till hemresan lite senare.

Brela är en sagolikt vacker och stilla by i Kroatien. Med det kristallklara vattnet och stenstrand längs med hela byn blir den ett litet paradis. Oändlig strandpromenad och mysig marina som kantas av caféer och restauranger. Några få butiker som säljer handdukar och badskor, that’s it. Inget krimskrams eller påträngande försäljare någonstans. Så vackert att jag också är mållös. Det är harmoniskt och lite sömnigt vilket passade denna resa perfekt, då fokus låg på att träna och hitta tid till återhämtning på det sätt man bäst känner. Det fanns flera yoga-grupper på plats som mötte soluppgången med meditativ yoga och mjuka rörelser.

Vi i NEW TRIP-gruppen började varje morgon med en snabb powerwalk längs med strandpromenaden. Ett skönt sätt att väcka kroppen på. Med den fantastiska utsikten blev det balsam för själen. Solen klättrade över bergen vid 8 tiden och då var vi tillbaka för frukost på hotell Soline. Det var ett superhärligt gäng som reste med NEW TRIP och det blev många trevliga möten och samtal med de andra.

På söndagen fanns det möjlighet att träna löpskola, parfys, Hiit and fun, stretch och sim. Superstarka Friskisledaren queenblomberg, Desirée Blomberg, var instruktör tillsammans med Linda Morin, VM-tävlande triathlet, under veckan.

Måndagen innehöll förutom powerwalk Soft Moves – ett statiskt styrkepass med kroppen och gummiband, ett tufft corepass, löpning med intervallfokus och Styrka. Dessutom simmade jag, Desirée, Björn och Linda ett pass i havet och tränade dykning från trampolin.

Innan middagen fick vi en föreläsning av Desirée och Linda om träning och motivation. 

Eftersom det är var en måbra-resa drack vi bubbel och hade en väldigt trevlig
efterföljande middag vid vårt NEW TRIP-långbord.

På tidsdagen började det kännas i musklerna så tabatan var grymt jobbig men grymt kul. Skönt med både stretchpass och rörlighetspass senare på eftermiddagen. Simningen blev också ett bra komplement, och lite utmanande i vågorna. Några gjorde istället ett långpass löpning till Makarska och tillbaka, 23 km totalt.

Så kom onsdagen som var en vilodag med tid för egna utflykter. Delar av gänget åkte båttur till Brac, några tog bussen in till Split och vi hyrde bil och körde till Bosnien-Hercegovina.

Där besökte vi Mostar som är en mångkulturell stad med mycket historia och med sin berömda bro som landmärke. Vi åt lunch och avslutade dagen med glass innan återresa. Med valutan Marka var allt väldigt billigt.

På minglet tillsammans på kvällen fick alla chans att dela med sig av sina upplevelser och vi drack mer bubbel.

Ledarna hade också en liten exhibition av Powerwoman kläder på terassen, verkligt snygga och annorlunda träningskläder för tjejer. Kika in på hemsidan www.powerwoman.com.

På torsdagen hade jag bokat en ansiktsbehandling på hotellets Spa-avdelning, aromatreatment i 75 minuter. Visste inte riktigt vad som väntade mig men det blev en skön massage på överkroppen och sedan ansiktsmassage, peeling och mask och behandlingen avslutades med skön kräm. Före och efterbilder följer här för dig som vill se om det blev någon skillnad, haha. Kände mig mjuk och len som en barnrumpa om än lite röd, men jag lät huden vila o hoppade över make-up denna dag.

Och så började den långa hemresan, bil till Split och sen flyg till Frankfurt. Planet startade 20 minuter för sent vilket jag absolut inte hade råd med, med bara en timmes transfertid på Frankfurts gigantiska flygplats. Paniken växte när jag läste på skyltarna att det skulle ta ca 30 minuter bara att gå, ta sig till, terminal A och naturligt var min gate, nästan längst bort i korridoren. Men jag hann! Helt unbelievable, så hade jag turen att flyget till Stockholm också var sent så när jag kom fram till gate 36, med svetten rinnandes längs med kroppen, var det boarding.

Ett mörkt och lite kyligare Arlanda mötte mig. Nu ville jag bara hem till Elvis. Min katt.

Som en välkomst kommitté mötte Elvis upp på gårdsplanen högt mjauandes och rullade sig i gruset. När vi kelat och pussats en stund fick Elvis sin middag.

Varför jag åkte hem tidigare än tänkt, berättade jag i min senaste bloggis. Min käre morbror har nyligen gått bort och det var begravning för honom i Uppenbarelsekyrkan på fredagen. En tung dag, djup saknad. Men det medförde ialla fall att jag fick träffa släkt som jag inte sett på länge. Alltid något gott med det onda..