Ett negativt sinne kommer aldrig ge dig ett positivt liv

Det här med empati funderar jag på ibland. Det finns de som säger att människor med autism inte har begrepp om känslor, att de har svårt att känna och förmedla känslor. Det är säkert rätt, kan vara rätt, i vissa fall. Det kan jag gå med på. Men vad det gäller människor utan diagnos, är jag undrande.

Det är så många som verkar sakna det. Empati.  Resten är mekanik. Vi är inte menade att gå i någons skor, det är inte vår första instinkt. Att visa empati är svårt, svårt att lära ut och det verkar vara så att antingen har man det eller så har man det inte. Och vad händer med en värld där det saknas empati? Vi tar exemplet från i vintras, eftersom det hände straxt efter att jag var där.

Jag tänkte på de personer som säljer i trähyddorna på julmarknaderna i Berlin, människor som försöker leva av att göra ljus och Glühwein och stickade hattar. De arbetar långa timmar de kalla veckorna före jul. Och efter det där dådet, rädda, sårade, till och med dödade. Det händer så mycket hemskt runt om, det går inte att skydda sig.

Empati är något som saknas i inlägg och debatter numer. Nätet har blivit ett forum för att uttrycka hat och hot och andra kränkningar. Men varför rinner empatin av i skydd av anonymiteten?

Empati innebär inte att du är ledsen för någons skull. Det är vårt ärliga svar på frågan, “varför gjorde de vad de gjorde?”

Det användbara svaret är sällan för att de är dumma. Eller ens för att de är onda. Faktum är att de flesta människor med liknande information, liknande övertygelser och liknande uppenbara val kommer att välja liknande handlingar. Så om du vill veta varför någon gör vad de gör, börja med vad de vet, vad de tror och var de kom ifrån.

Det är så otroligt konstigt med alla dessa människor man möter (när man är på Ica, när man fångar en blick i bilen brevid, på bussen eller var som helst) som är så förbannat sura, utan anledning. Folk (ofta kvinnor) som kommer med sura eller ilskna kommentarer för minsta lilla, som för mig synes helt utan anledning. Jag vet inte om de är besvikna över sina miserabla liv eller bara avundsjuka på alla andra.

Vad är det som gör folk så himla sura? Och varför i hela fridens namn ska dom ta ut det på främmande människor? Jag är en vänligt inställd person som i de allra flesta situationer inte är sur mot människor i onödan, så jag fattar inte denna ilska som en del går runt och bär på.
Gnällspikar och negativa människor är som svarta hål som suger ur dig din energi.

Jag tror mycket på att jobba med mindset, jobba med sig själv och förbättra sig själv hela tiden. Det känns naturligt, kanske för att jag fått möjligheten att gå i terapi i två år. Där jobbade jag verkligen med att ta fram känslor och vad jag vill uppnå med livet.
Om jag ler och säger hej vid kaffemaskinen får jag oftast ett glatt hej tillbaka av personen där. Men det kan vara negativt också. Fick höra långt senare från en f.d. arbetskamrat att hon gått runt och trott att jag hånskrattade åt henne. Oh my God! En del har storhetsvansinne, tror att allt handlar om dem.

Nej men vad som kan funka är att tänka i några andra banor kring negativa människor. Här är ett par tips från bokförlaget Redaktionen, något omskrivna av mig.
1. Undvik dem om du kan.
Ja, så enkelt är det, undvik människor du VET är negativa energitjuvar.

2. Varför är han/hon så negativ?
Vet du varför personen är så negativ?. Hatar han/hon sitt jobb , känner sig frustrerad och fångad i sitt liv? Eller har personen ett dåligt självförtroende som gör att han/hon bara känner sig stark genom att såra andra? Om du förstår varför personen är så konstig är det lättare att hantera situationen och ha överseende.

3. Förvandla dig själv till Teflon.
Le bara och låt det negativa inte fastna på dig. Säg inget och blanda dig inte i saken. Lämna rummet om du kan. Den negativa personen vill ha en reaktion från dig. Det är vad som ger honom/henne näring. Om du låter dig fångas av dem tar de snart din goda energi ifrån dig.

4. Säg ”Berätta något bra”.
Direkt när de kommit med en lång gnällharang, kontra med ”berätta något bra”. En del personer har inte ens märkt hur negativa de blivit. Det har bara blivit en livsstil. Genom att bli påminda kanske de inser att de har blivit något de inte vill vara. Eller så bestämmer de sig för att det inte är värt att komma till dig med sina klagovisor eftersom du alltid ber dem att tänka på något positivt.

5. Bli lite självkritisk.
Negativa människor vill ha en reaktion från dig. Om de har lärt sig att det enda sättet att få det är med gnäll, så är det gnäll du får. Lyssnar du på andra?

6. Sluta dela med dig om du ändå vet vad du får.
Det finns människor som älskar att döda andras idéer. Tänk efter om du har en eller flera sådana runt omkring dig och sluta dela med dig av dina tankar. Se till att sätta igång saker innan någon hinner förstöra dem.

7. Sluta hjälpa till om det ändå inte blir bättre.
En del personer häller sin skit över andra och går iväg nöjda och lättade. Personen som tagit emot skoporna bär nu omkring på något som inte är hans/hennes. Sluta omedelbart att bli en avlastningsplats för andras problem. Det är inte ditt jobb och dessutom har du egna saker att hantera. Värna om dig själv.

8. Fokusera på din egen glädje och energi.
Vårda och ta hand om dina idéer, leta efter positiva människor med samma energi som du har och fasa försiktigt ut de människor som egentligen bara stjäl din tid, energi och lust. Låt inte gnällspikarna förstöra din dag.

Puss på er alla härligt glada vänner därute!

Dagens Lina predikan.