Låt en stjärna visa vägen

Mina fönster behöver putsas. Det är pollen och annat smuts på dem, det är som de har snöat igen, det känns som att min lägenhet blir en grotta då. Det gör inget. I köket kan jag se ut.

Det är en sån där dag när inga övningar och inga bilder spelar roll, inga inre halsdukar, ingenting. En dag att bara vänta ut, tills saker är bättre igen. Tills det går att orka tänka igen, röra mig, göra något annat än att bara ta mig igenom tiden.

Idag är allt overkligt och trött, det är smärta och dimma, och det är lika bra. Alla konturer som skulle vara möjliga skulle ge en bild av omöjlighet. Det finns ingen mening med dem. Jag orkar inte försöka tvinga mig att vara nära mig såna dagar, förmodligen skulle jag ändå inte orka. Jag har försonats med att vissa dagar, vissa tillstånd, vissa sorters trötthet, smärta, överbelastningsreaktioner, är det inte lönt att göra något med. Bara vänta på dem, eller vänta på något annat, när det är lönt igen, lönt för att det är möjligt då. När det inte är såhär.

Så jag väntar, och gör det som är minst smärtsamt under tiden. Så lite ambitioner som möjligt, så lite tvång som möjligt, så lite av allting som möjligt. Vila och mjukhet på de sätt som går. Men mer konkret. Som ett täcke, en kudde, en katt.

Tekopparna i mitt skåp börjar ta slut. På diskbänken växer travarna sig högre. Det är ok. Det är inte lönt att bråka med något idag, inte lönt att kämpa. Bara vänta. Imorgon ska jag simma. Och kanske diska. Det kommer bli mer tid att vänta ut sen, mer omöjlighet att låta gå.

Sen när den gått ska jag få skriva, då ska jag hitta texter att rensa huvudet med, kanske skriva den där berättelsen som har med mitt liv att göra. Kanske jag berättar den en dag. Inte idag. För att det känns konstigt att anförtro mig i bloggen när den inte har nån läsare, liksom ödsligt att berätta nåt som betyder nåt för mig då. Och kanske också för att det är en berättelse som inte är slut än, det kanske händer mer i den. Jag vet inte än. Idag är inte rätt dag att berätta i alla fall. Kanske en annan dag. Eller så får den vara i mitt hjärta bara, det är ändå en rätt bra plats för en berättelse att bo, nästan lika bra som en blogg.

imageOch sen ska vi få ordning på det här. Texten, livet, våren. En dag tvättar jag fönstren, så man kan se bättre. Är det stjärnklart en natt ska jag leta efter polstjärnan, jag kan nog behöva hjälp för att veta vart jag ska gå.

This article has 2 Comments

Comments are closed.