Mallorca training Camp

image
Det här med att skynda har jag tappat. Bort. Det kanske aldrig kommer åter. O det gör inget. Jag kan inte skynda o stressa för det blir bara snömos i huvudet då.

Jag har ett, artificiellt, lugn numera. Men stresströskeln är låg. Det behövs inte mycket för att kantra båten.

På första cykelturen höll vi till exempel på att inte hitta hem. Det var stressande. Men löpningen gick väldigt bra.

Höften, som jag har problem med, bråkade inte så mycket, men jag känner den hela tiden. imageTill o med när jag sover, trots att hotellsängen är mjuk. Underlaget för löpningen är mestadels mjukt på sand eller gångmatta.

imageCyklingen går längs löjligt vacker väg med slingriga backar upp och nerför. Träningsdagarna avslutas med simning i havet. Nu ligger bojarna för simbanan klara. Den är 1900 meter lång. Kommer bli ett krigande som vanligt med armar o fötter i huvudet.

imageIronmancirkusen är igång.

Än så länge är det oklart om jag kommer starta i tävlingen på lördag. Förutsättningarna är de sämsta. Jag har inte tränat som jag borde, jag har legat inne på sjukhus i flera veckor, orörlig, och gått upp 10 kg i vikt. Minst. Not so very good.

imageJag har sällan sett så många springande och vältränade människor, atleter, på ett ställe. Det springs alla tider på dygnet, i princip, och att gå igenom hotellets matsal iklädd våtdräkt är inget konstigt. Jo det känns lite konstigt, men det är helt normalt i en ironmanvärld.

Ironman 70.3 lockar tusentals triathleter till Mallorca. Jag är en av dem. Även om jag inte hade räknat med att vara så här uselt förberedd, när jag i juli förra året, anmälde mig till tävlingen.

imageMan kan bara göra sitt bästa. You can only do so much.

This article has 2 Comments

  1. Du har redan vunnit så finns inget att stressa för??. Guldmedaljen är din?. Kram

Comments are closed.