Om diagnoser och etiketter

Okey så jag har tänkt en del på sistone om det här med etikett och vad jag tycker om det. När jag säger etikett menar jag i termer av diagnos, vilken sjukdom som helst men inte i stil med en social stereotyp a la goth, emo eller liknande. Jag syftar på etiketter som diabetisk eller bipolär..

Vanligen i större sammanhang av fysisk sjukdom är diagnoser väldigt användbara eftersom du vet vad du har och hur det kan behandlas. Några av dessa diagnoser är övergående, som ett brutet ben eller en en brusten blindtarm. Andra kan vara livslånga, som diabetes eller astma. Generellt finns det ingenting som folk skäms för, eftersom sjukdomen är antingen naturlig eller på grund av en olycka. Folk säger att fysiska sjukdomar är lättare att prata om och mer allmänt accepterat. Men jag anser att detta är inte alltid fallet.

Det är en etikett som är bra i en medicinsk cirkel eller grupp inom sjukvården, eftersom det kan hjälpa dig att få rätt behandling. Men i omvärlden är det en mycket stigmatiserande etikett och inte alls bra för den enskilde drabbade. På samma sätt men mindre stigmatiserande o mer pinsamt är en etikett som har med urinblåsa eller tarm att göra. Det skulle betraktas som skämmigt att gå till jobbet och prata om dina fisar hela dagen. I det här fallet är en etikett nog bäst för dig personligen, eller din läkare, snarare än för andra som inte är i din direkta närhet. Naturligtvis bör vi inte skämmas för våra kroppsfunktioner, men det gör vi. I detta sammanhang är diagnosen bäst för dig i ditt privatliv.

När det gäller psykisk hälsa, tror jag att folk ser etiketter på ungefär samma sätt som jag skrev i stycket ovanför. Istället för att vara öppen om sin diagnos, gömmer eller döljer folk sin diagnos. Man berättar kanske bara för några få. Precis som om blåsan eller tarmproblem, kan det upplevas som pinsamt med en psykisk diagnos.

Men om man tittar på blåsan eller tarmproblemet, så at the end of the day, borde man inte skämmas för dessa heller. Vi måste alla gå på toaletten, det är en naturlig del av livet. Vi kan inte kontrollera detta problem på egen hand. På samma sätt som människor inte borde skämmas över vad som händer i huvudet. Vi måste alla tänka och vi kan inte alltid styra vårt sätt att tänka. Det är inte något som är påtvingat, det har hänt och händer.

Psykisk sjukdom är mycket som fysisk sjukdom, men vi behandlar det inte så. Vi måste komma till en punkt i samhället där psykisk sjukdom betraktas med samma respekt som fysisk sjukdom. Men även vissa fysiska sjukdomar behöver respekteras. En person med HIV/AIDS är lika mycket värd som personen med diabetes. Någon med bipolär sjukdom är lika mycket människa som personen med diabetes. Oavsett etikett o diagnos, vi är alla människor.

Om du har en etikett, diagnos, säger jag inte att du ska dela o berätta om den. Vi har alla en gräns för vad vi  känner oss bekväma med att dela. Vad jag försöker säga är att om du har den etiketten/diagnosen ska du inte skämmas. Om du accepterar sjukdomen som du har för livet, hjälper det. En diagnos är en information.

Det kan säkert vara så att du inte håller med om det här att sätta etikett, diagnos på människor. Du får ha den åsikten. Jag tror personligen att etiketterna kan vara användbara, men jag kan förstå det motsatta också.

Bara några tankar..

image image